För att i viss mån smörja och uppmuntra våra respektive så har herrklubben Lunen´s Vänner även en del andra aktiviteter.
På framför allt Janne´s initiativ så åker vi alla med familjer till Mörrum en gång om året. Där brukar vi hyra ett hus som väl egentligen tillhör E.ON (Sydkraft). Huset är beläget strax norr om Mörrum, ute i skogen, ända nere vid Mörrumsån.
Detta är en kär gammal tradition som pågått i närmare 20 år. Från början bestod sällskapet av ungkarlar några nykära samt en del kompisar och annat löskefolk.
Inga barn utan bara fest, d.v.s. mat, yrsel, bastu och liknande ofta till tidig morgon.
Därefter infann sig barnen...........Trötta småbarnsföräldrar gick och la sig i god tid för att orka upp när de små liven vaknade utsövda klockan 6 på morgonen. Eller somnade helt enkelt när man skulle läsa gonattsaga och vaknade först nästa morgon.
Nu börjar barnen bli lite större, de är uppe längre, om inte annat för att spela skjortan av pappa när det ska spelas UNO.
Vanligen åker vi upp på fredagen. Familjerna anländer efter hand som man lyckats samla ihop alla barn, fruar och hårt arbetande män och packat bilen med kläder mat leksaker annat för en tre, fyra veckors vistelse i ödemarken.
Fredagskvällens meny är alltid en buffé, d.v.s. varje familj tar med mat tillräckligt för sig själva.
Därefter ställs allt fram på bordet och alla tar för sig av de andras mat, praktiskt eller hur?
Lördagen innebär gemensam frukost efterhand som man vaknar. Därefter ska det ut och gås i skogen, vilket alla barn gladeligen ställer upp på. Nu ska det nämligen samlas allt som går att samla, pinnar, grenar, stockar, hylsor från den närbelägna skjutbanan och lerduvor från lerduveskjutbanan, vackra stenar, kottar, ja hade de hittat en död älg så hade den också fått följa med. Allt detta plockar våra små rara barn upp och överlåter genast till sina föräldrar, det är nämligen för tungt för dem själva. Sålunda går förmiddagen och en del av eftermiddagen till att se hur mycket mamma och pappa orkar bära tillbaka till huset. De mest belastade föräldrarna brukar gå sist, dels för att de naturligtvis är så nerlastade, men också för att det då inte märks om man "råkar" tappa ett par kilo av skogens råvaror. Så fort barnen kommer in i huset är de nämligen totalt ointresserade av man släpat hem.
Nu sätter barnen igång med att leka och hitta på en massa hyss, de är ju utvilade efter all den friska luften och skogspromenaden.
Föräldrarna däremot kastar sig i sofforna pustar och ser fram mot den sillatårta som Anders och sonen Martin brukar hjälpas åt att fixa. Till den brukar också höra några små spetsiga glas fyllda med någon iskall destillerad potatisprodukt samt kylskåpskall öl.
När denna måltid är uppdrucken brukar lugnet inträda, lite Yatsy, en god bok eller rent av en tupplur.
Bastun är nu uppvärmd och beväpnade med ett par kalla öl och en slatt wiskey (denna drickes ej utan ska slås i "rännan"
på bastuaggregatet, luktar underbart) beger de som känner sig hågade en trappa ner för att njuta av ett rejält bastubad och lita karlasnack. Tyvärr börjar en del av barnen att få smak för detta, bastun alltså, så karlasnacket får ransoneras nu för tiden. Ev transpirerar även damerna en tre fyra minuter i värmen. Efter bastu och tvagning känner man sig frisk som en nyponros och luktar karl av Aqua Vera.
Middagen ska nu tillredas, det krävs en del samarbete, i värsta eller kanske bästa fall beroende på hur man ser det så kan vi vara uppåt 30 personer. Av begripliga skäl så blir det inte någon femrätters gourmetmiddag utan ofta gryta eller något liknande. Vin, öl och liknande trevliga drycker samt en eller annan Ramlösa tillhör självfallet middagen.
Efter middagen brukar Lasse dricka Punsch (numera
)vilken han ev. även bjuder andra på.